mariajosefinaeriksson

Helgen har varit ganska soft. I fredags blev det som sagt ut och äta på Mango's tillsammans med Markus, och på lördagen blev det övningskörningen och sen mat hemma hos Markus tillsammans med hans familj. Blev även att stanna hemma och ta en riktigt myysig hemma kväll <3

Idag har jag att försökt och plugga lite till halva psykologi A kurs provet. Går lite segt då jag inte riktigt vet vart jag ska börja >.<
Alldeles strax blir de för min del att fixa ihop en tacopaj, till familjen och Markus (aa)

Imorgon bitti måste jag bara säga att jag verkligen ser jag fram i mot att få ta med min nya take away mugg (aa) de kommer bli göööött, tackar min älskade för det inköpet :* Har länge längtat efter en sådan när man varje morgon åker bil till skolan. Den varma drycken är ett måste på morgonen då det börjar bli lite kyligare ute, en bättre present till mig går nog inte att hitta! :*

Simma lugnt, Josefina

  

Har nu vart borta ett bra tag här ifrån, så en heldel har förstås hänt. Barndansen har satt igång i både Hjo och Tibro och de är en del 9-11 åringar :)
Jag och Markus va ute igår och åt för att fira vårat halvår, kanske inte alls så mycket att fira, men man kan väl säga att de mest va en anledning till att gå ut bara ;)

Men de har inte bara vart lyckliga stunder denna period.
Den 27 augusti tillkom det en stor sorg för min familj. Min underbara och helt fantastiska morfar lämnade detta livet. Det var bland de värsta som kunde hända så sorge och saknaden efter honom har varit väldigt stor.
Han hade under en tid varit drabbad av den sjukdomen alla nog skulle säga att man föraktar mest, nämligen cancer.
Begravningen hölls den 16 september och det var en väldigt fin begravning med mycket blommor, nära vänner och solsken som valde att titta fram lite istället för allt regn, just genom cermonin. 
Jag vill hoppas och tro att han nu har det bra, och jag är säker på att han vet att vi älskade och älskar honom.
Han var en väldigt speciell person, en av dem allra bästa, och hålet med tomheten efter honom är något som alltid kommer finnas där, de kanske krymper, man lär sig hantera det, men de kommer alltid finnas en bit av tomrummet kvar, för detta var en väldigt viktig person som lämnat oss. 

Vila i frid Morfar <3 
Du finns föralltid i våra hjärtan   

Memory - låten som hela begravningscermonin avslutades med: