mariajosefinaeriksson

Har nu vart borta ett bra tag här ifrån, så en heldel har förstås hänt. Barndansen har satt igång i både Hjo och Tibro och de är en del 9-11 åringar :)
Jag och Markus va ute igår och åt för att fira vårat halvår, kanske inte alls så mycket att fira, men man kan väl säga att de mest va en anledning till att gå ut bara ;)

Men de har inte bara vart lyckliga stunder denna period.
Den 27 augusti tillkom det en stor sorg för min familj. Min underbara och helt fantastiska morfar lämnade detta livet. Det var bland de värsta som kunde hända så sorge och saknaden efter honom har varit väldigt stor.
Han hade under en tid varit drabbad av den sjukdomen alla nog skulle säga att man föraktar mest, nämligen cancer.
Begravningen hölls den 16 september och det var en väldigt fin begravning med mycket blommor, nära vänner och solsken som valde att titta fram lite istället för allt regn, just genom cermonin. 
Jag vill hoppas och tro att han nu har det bra, och jag är säker på att han vet att vi älskade och älskar honom.
Han var en väldigt speciell person, en av dem allra bästa, och hålet med tomheten efter honom är något som alltid kommer finnas där, de kanske krymper, man lär sig hantera det, men de kommer alltid finnas en bit av tomrummet kvar, för detta var en väldigt viktig person som lämnat oss. 

Vila i frid Morfar <3 
Du finns föralltid i våra hjärtan   

Memory - låten som hela begravningscermonin avslutades med:

Har precis ordnat en inbjudan till ett evenegemang, genom facebook såklart. Ni sitter jag mest här och gör ingenting. Pratade nyss med Cissi i telefon och insåg vad jag saknar henne, hon är verkligen en riktig vän, och jag vet inte riktigt vad jag skulle gjort utan henne. Men vad är då en riktig vän? En riktig vän för mig är någon man kan lita på, och som man känner sig trygg och avslappnad med. Man behöver inte ha kontakt jämt utan de kan gå nån vecka, nån månad, ett år .. men när man väl ses igen så är de alltid lika kul och vänskapen finns fortfarande där. De finns inte många personer som man kan känna så här med. Istället blir man dömd för att man inte är med varandra lika ofta, och när man väl är med vänner, vänner som man kankse har haft där enda sen början av då man började knyta riktiga vänskapsband, blir man utfryst istället för att få några glada ansiktien mot en att man äntligen är med, första gången på så länge.  

I helgen var jag i Ullared tillsammans med Markus och min underbara vän Andréa. Vi har stått vid varandras sidor i ur och skur, och hon är även en som jag kallar för riktig vän. Mellan mig och henne är det precis så som ovan, vi behöver inte träffas jämt, vi behöver inte prata jämt, de kan ibland gå flera månader innan vi hör något från den andra, men när vi väl träffas, då är de aldrig någon som kan gå fel! Vi har alltid lika kul, och vi uppskattar alltid att få träffa varandra igen efter så lång tid. Och Ullareds resan var bara en av alla våra viktiga minnen tillsammans.
Ifrån Ullared kom vi med ett par kassar och glada miner, bilresan spenderades med sång och gissningslekar, de var med andra ord riktigt roligt!
Fler sådana helger med nära vänner och nära personer, tack!

Josefina

Sommarlov ..  Det är nu inne på vecka två av detta lov och vädret är inte alls vad de borde och de känns lite som att solen har glömt att titta fram. Men trots bristen på sol så har jag ändå lyckats komma i sjön och doppa mig! Senast var igår, dan spenderades först i Skövde med min underbara vän Cissi. Hon och jag har gått i samma klass sen vi började gymnasiet och har nu gått med varandra i två år. På senaste tiden har Cissi och jag kommit varandra närmare och blivit bättre och bättre vänner, och idag skulle jag kunna säga att hon är den bästa vän jag har. Vi åt på det underbara matstället Mango's i Skövde och spenderade sedan dagen med att kolla lite affärer och diverse saker. Senare åkte jag med Markus hem, som nu vart min pojkvän i snart 3 månader, och för oss slutade de med att vi hamnade nere vid Örlen. Där väntade vänner med grill och vollyboll-spel, och kvällen blev som dem brukar, väldigt härliga. Sedan var det dags för kvällsdopp! Självklart var jag först med att doppa mig i den kalla och små sumpiga Örlen, medans killarna tog de sakta, men säkert. Trots den kyliga kvällsluften var detta det skönaste badet denna säsong!
Sen bar det av hemåt, Markus släppte av mig här hemma och fortsatte själv hemåt. Sen började min hjärngympa, komma på ett nytt bloggnamn till en helt ny blogg. Inte det lättaste! Alla namn som man är sugen på, har någon redan tänkt samma tanke om, det slutade med att jag vid ett tiden.. hör och storkna, gav upp! 
Men nu sitter jag här, med ett nytt bloggnamn, och en helt ny blogg..
Nu blir de bara att fixa till den lite !

xoxo Josefina